sargad, men längtar till nästa lön och att bara få åka härifrån. vardagskvällar då jag egentligen borde plugga tänker jag mig hur grymt det hade varit, att bara hoppa på en buss till någonstans eller ingenstans och titta ut på vägen som gör avståndet längre från den här delen av landet. har så mycket att se fram emot de kommande månaderna, men de här gråa dagarna får mig att slukas av omöjligheter och uppgivenhet. ett helt år till här, som jag inte har en aning om hur jag ska orka med. kan nog säga att jag inte är nöjd över något jag åstadkommit detta skolår, kanske slutat bry mig, men har iallafall nationella i svenska imorgon vilket är lite av min grej så det känns väl bra, typ. hatar att inte se det som faktiskt är fint och bra, är inte alls så här egentligen.
ska sova och drömma mig bort till nåt fint ställe