livet springer och jag vet inte vad jag tycker om det. ska väl försöka ta och strukturera allting men man vet aldrig vart man ska börja för det finns för många trådar att dra i. har upplevt så mycket och har liksom inte lyckats smälta allt än. vill inte heller, för mycket har varit så förbannat bra. men jag tänkte på nånting när jag satt på ett tåg mellan trollhättan-göteborg, det åkte fort som fan och jag satt liksom åt fel håll och såg allt vi passerade. och det är kanske så man gör i största allmänhet? tja det var bara en tanke som slog mig sådär.
..and we'll float on anyway