and all, our luck, you say it's right before you, but i am not that and this has got to stop


satt och väntade på en buss som bara körde förbi (igen) och sen när jag gick därifrån och var halvvägs hemma kom jag på att jag glömt spanskaboken vid hållplatsen.
varför blir allt så dåligt hela tiden? har lust att sova bort all tid för att sova kan man fasen inte misslyckas med. (fast sa jag att jag försov mig idag igen?..)

nynnar på please please please, tänker på way out west-minnen och önskar att man kunde spara vissa ögonblick i en liten burk och plocka fram dom någon gång, typ nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0