hösten börjar ta sig alltså. dricker thé i skrämmande mängder och rummet lyser av ljus och ljuslyktor av alla de slag. och typ det bästa: att lyssna på den finaste spellistan ever made, so far. (kan som inte tänka mig att någonsin behöva lämna det här fast ändå? jobbigt när ingenting är konkret, tydligt.)
introducing - for emily, whenever i may find her