ovärda dagar. mor och far är ute i världen och jobbar, brodern är och tränar som alltid och jag råkar, som oftast, sova middag i flera timmar då ingen väcker mig. lagar god mat och äter i min ensamhet framför tvn, ja det känns alltid lika tragiskt att äta middag ensam - lunch går ju bra men middag är på något sätt en annan grej. försöker hitta någon gnutta motivation till skolarbetet men det stannar alltid vid tanken. vet inte ens hur man pluggar tror jag, och jag förstår verkligen inte hur alla verkar ha en sådan självdiciplin till att liksom.. bara göra det? detta förblir en gåta för mig. är inte en dålig elev egentligen, bortsett från att jag försover mig ibland (ganska ofta), men vet inte hur det gick från högstadiets glansdagar med mvg i det mesta till detta slöa, omotiverade tillstånd. måste styra upp det här. jag längtar efter, och jag trodde aldrig någonsin att jag skulle säga detta, men jag längtar till i vinter för jag vet att vi kommer ha så himla kul. om det bara kunde komma lite minusgrader till kåbdalis. har nu skrivit längre än nödvändigt om denna händelselösa dag. adios